Drömmen om OS-guld – samtal om framtidens landslagsverksamhet

Så här beskriver vi vår vision:

”Sverige är en olympiskt framgångsrik fäktnation.”

Vi lyckades inte komma till Rio. Det blev ingen festnatt på Copacabana. Och naturligtvis är vi besvikna. Men samtidigt fylls jag med en stor glädje över det vi har fått vara med om, när vi under många år har följt våra värjdamer, alltifrån den överraskande lagsegern i JEM 2005 till världscupvinster för laget och VM-silver för Emma under senare år. Vilken glädje de har skänkt oss, och vilken fin PR för svensk fäktning! I över tio år har det hållit på. Tack till alla fäktare och till ledarna med Björne Väggö i spetsen!

Även om vi hade tagit medalj i Rio hade vi efter OS startat ett samtal om hur vi kan bli ännu bättre. Det lade vi redan fast i verksamhetsplanen för 2016, som antogs av förbundsmötet i våras. Så här skrev vi:

”Oavsett resultatet av kvalificeringen till OS är det naturligt att från och med september (efter OS) se över målen för den framtida landslagsverksamheten och vägarna till målet i brett samråd med SOK och de föreningar som har landslagsfäktare eller blivande sådana.”

Under sommaren har en remiss om den framtida landslagsverksamheten varit ute i föreningarna. Vid remisstidens slut hade 14 remissvar kommit in. I stort sett alla föreningar som har eller har haft landslagsaktuella fäktare under senare år har svarat.

Till vårt stöd hade vi förutom remisserna en utvärdering av vårt arbete från SOK samt ett dokument från vår förbundskapten Björne Väggö. Allt det materialet har också skickats ut till våra föreningar. Nu ska vi under full öppenhet prata med varandra om hur vi kan bli bättre.

SOK:s utvärdering innehåller mycket beröm. Och det är både fäktare och ledare verkligen värda. Men det är bristerna vi måste rätta till.

Damlagets fäktare har efter 2013 haft en stadigt fallande individuell världsranking, där Emmas VM-silver 2015 något mildrar utvecklingen. För laget blev det en omvänd effekt. Rankingen förbättrades fram till hösten 2015. Om kvalet hade slutat före VM 2015, hade det svenska laget kommit med som fyra i världen. En annan reflektion från SOK är att laget har lyckats sämre på mästerskap jämfört med rankingen.

De individuella fysiska testresultaten sjunker kontinuerligt under se senare åren. 2016, det år det var som viktigast, är resultaten ”all time low” för att använda SOK:s ordval. Vi var inte bäst när det gällde. De bästa testvärdena sammanfaller med de säsonger, då tjejerna hade sin bästa individuella ranking. Var det någon som trodde något annat?

Vilka är då, enligt SOK, de viktigaste orsakerna till att vi inte nådde våra drömmars mål – OS i Rio?

Det saknades en kvalificerad fysträning som en del i helheten. Träningsmiljön på hemmaplan har varit för svag. Det har också varit ”brist på närhet till de aktiva”, d.v.s. ingen har, enligt SOK, tagit ansvar för att uppmärksamma alla på de sämre värdena och haft mod och kraft att förbättra både insikt och fysik. Här delar vi ju alla ansvaret i förbund och föreningar. Hur tänkte vi, och vad gjorde vi, ledare och aktiva i föreningar och förbund, när vi såg hur testvärden dalade? Och vad kunde vi ha gjort?

Vägen till en ännu bättre landslagsverksamhet ska vi nu tillsammans försöka hitta. Den går över ännu bättre samverkan mellan förbund och föreningar. Vi har redan tillsatt ett fysträningsråd som skall se till att den fysiska träningen förbättras och följs bl.a. genom tester och nyckeltal. Tränare, ledare och fäktare i hela landet måste förstå hur viktig grundfysiken är för den som drömmer om OS-guld.

Vi startar i dagarna en dialog med de föreningar som har landslagsfäktare för att få en gemensam grundsyn på vad som krävs på olika nivåer för att våra drömmar om OS-guld skall bli verklighet. Det bör vara möjligt att förbättra träningsmiljöerna på hemmaplan genom samarbete mellan föreningarna åtminstone i Stockholm/Uppsala, Göteborgs- och Malmöområdet. Vi skall inte heller utesluta möjligheten att ta in någon utländsk tränare för att hjälpa oss. Vi kan få en del idéer om hur vi kan bygga den goda fäktmiljön från andra länder, t.ex. Schweiz.

Låt oss hämta lite inspiration på vägen från vårt program ”Fäktningen inför framtiden”:

”Ytterst handlar en framgångsrik landslagsverksamhet om ambition hos fäktare, tränare och ledare. Det handlar om glöd, passion och ibland också försakelser. Fler måste våga drömma om ett OS-guld och förstå vägen dit.”

Fram till årsmötet den 5 mars fortsätter samtalet. Välkomna att delta!

av Pierre Thullberg Lars Liljegren