Klubblo – äntligen nya pengar till svensk idrott!

I fredags var det extra spännande att ge sig ut i kollektivtrafiken för många av oss. Inte endast i Stockholm, utan även i Göteborg och Malmö, där tidningen Metro också delas ut.

Jag bläddrade förbi sidorna om regeringsförhandlingarna, stjärnorna i Hollywood och bioannonserna. På sidan 14 fanns den, helsidesannonsen som några av oss har väntat på i sex – sju år. Över hela sidan kunde vi läsa om vårt nya spel Klubblo:

”Ett nytt spel som stödjer alla er som går upp 05.30 på morgonen, åker femton mil till en regnig grusplan, torskar med 0 – 3, får en ostmacka för besväret och gör om samma resa nästa helg igen.”

Nu var det på riktigt. Och det var på tiden.

Sedan starten har jag varit ordförande i Idrottsalliansen, den organisation som fått Lotteriinspektionens tillstånd till det nya spelet. Min glädje över att vi nått målet, eller rättare sagt startplatsen, kände inga gränser. Den blandades med stoltheten över vad vi tillsammans i styrelsen har lyckats med så här långt.

Kommunerna har hållit tillbaka stödet till idrotten. Statsanslagen har legat på samma nivå i många år. Och folkrörelsernas, inklusive idrottens, andel av spelmarknaden har minskat under lång tid. Så har konflikten mellan föreningarnas och förbundens drömmar och den hårda ekonomiska verkligheten blivit allt allvarligare. Allt mindre pengar har kommit från andra. Det har blivit svårare att skrapa ihop egna.

Egentligen borde vi ha kommit på det här för många år sedan. Ett idrottens eget lotteri, där överskottet från varje spelare går direkt till föreningen, där spelaren har sitt hjärta. Med spel på nätet och i mobilen blir det enkelt. Föreningsledare, föräldrar, barn och ungdomar får tid till föreningsutveckling, idrott och skolarbete.

Innan vi ens hade startat hade 27 specialförbund gått med.

Vårt spel ger vinst till idrotten från den första spelade kronan. Våra samarbetspartners Metro (Kinnevikkoncernen) och Cherry står för riskerna.

Under det här långa arbetet har jag ägnat ett antal timmar åt att försöka förstå vad som har hänt på spelmarknaden under de senaste 20 åren. Då är det lätt att hålla sig för skratt.

1971 hade folkrörelserna 31 procent av spelmarknaden. 2012 är andelen nere i 13 procent! De stora vinnarna är Svenska spel, ATG och Casino Cosmopol, som tillsammans har 81 procent (!) av spelmarknaden. De utländska bolagen tillsammans med restaurangkasinon har 6 procent. Totalt är bruttoomsättningen 50 miljarder kronor. Det betyder, att varje invånare över 18 år i genomsnitt spelar för 6 500 kronor per år!

Om folkrörelserna i år istället skulle ha 1971 års andel, en ökning från 13 till 31 procent, skulle bruttoomsättningen inom folkrörelsesektorn vara ca 9 miljarder större. Efter vinster till spelarna och avdrag för driften m.m. skulle överskottet till folkrörelserna bli en fjärdedel av bruttoomsättningen, eller ca 2, 25 miljarder kronor! Det är mer än det årliga statsanslaget till idrotten (1, 7 miljarder kronor).

Men inom ”folkrörelsefamiljen” har idrotten åkt på en riktig snyting. Medan idrottens andel av folkrörelsernas spel var ca 80 procent vid mitten av 90-talet, är den nu nere i 20 procent. Folkspels ”Bingolotto”, 90-talets idrottssuccé, där idrotten under många år har haft ordförandeposten i ett samarbete med många organisationer, har rasat från 1,3 miljarder till drygt 600 miljoner. Postkodlotteriet däremot har på några år gått från inget till 3 miljarder i omsättning.

Vilka slutsatser kan vi dra av denna trista statistik? Det finns två självklara:

1. Folkrörelserna måste få bättre förutsättningar på spelmarknaden. Svenska spels ställning måste diskuteras.

Så här beslutade Riksidrottsmötet 1999:

”Idrotten vill:

snarast föra en förutsättningslös diskussion med regeringen om idrottsrörelsens möjligheter att bli en ännu mer aktiv aktör på den svenska spelmarknaden.

diskutera den principiellt tveksamma situation som nu föreligger med ett statligt helägt bolag (AB Svenska Spel) och statens monopol på att ge tillstånd och fastställa regler för olika spel och spelformer.”

Egentligen har inget hänt som har förbättrat våra möjligheter. Jag hoppas att vår egen förmåga att finansiera verksamheten får en stor plats i RF:s strategiarbete, som ska presenteras vid RF-stämman i vår.

2. Idrotten måste bli bättre på spelmarknaden.

Vi har lyckat få ett samarbete med Metro och Cherry, två starka partners med en utomordentlig kompetens. De är snabba och idérika.

Metro når fler läsare än någon annan tidning i Sverige. Andra medier finns i samma koncern. Vi fick en försmak av vad ett starkt marknadsföringsstöd betyder, när vi i fredags slog upp tidningen.

Cherry är Skandinaviens äldsta privata spelbolag med stor erfarenhet av nätspel.

Med starka, långsiktiga och kompetenta samarbetspartners har vi nu byggt något, där vi själva bestämmer färdriktningen.

Idrotten, detta ”stolta slagskepp i den i övrigt sjunkande folkrörelseflottan”, som idrottshistorieprofessorn Jan Lindroth skrev i RF:s 100-årsskrift 2003, har äntligen fått sitt eget spel.

Välkomna!

Lars Liljegren

Länk till Klubblo

av Pierre Thullberg Lars Liljegren