Engagemang och framtidstro i svensk fäktning - resultat från rådslaget

Under några sommardagar har jag sammanställt svaren på den enkät om ”Fäktningen inför framtiden” som föreningar, SDF och några privatpersoner besvarade under våren. Det är på många sätt en intressant läsning. Vi kan säga att svaren visar pulsen i svensk fäktning.
Hälften av de aktiva föreningarna har svarat. Det är ett riktigt bra resultat, som visar ett stort engagemang.



Klubbarna ser många möjligheter inför framtiden. Det finns förutsättningar för en god rekrytering och ett brett föräldraengagemang. När föreningarna bedömer sina egna styrkor får ”kvalificerad tränare”, bra lokal och ett bra medlemsengagemang de flesta markeringarna.



Svagheterna är främst ekonomin och brist på tränare, som kan ta hand om alla dagens och framtidens ungdomar. Och när hoten inför framtiden beskrivs, dominerar risken för minskade bidrag och det faktum, att många klubbar är sårbara på grund av man är mycket beroende av en person, ofta klubbens fäktmästare.



Klubbarnas ambitioner inför framtiden är stora. De föreningar som i enkäten har jämfört dagens situation med målen för 2008 vill t.ex. fördubbla antalet aktiva ledare, minst fördubbla antalet ledare med kvalificerad fäktutbildning samt ha tre gånger så många licensierade fäktare som nu. Det är ett förbund fyllt av framtidstro och ambition som speglas i svaren.



En fråga behandlade målen för Svenska Fäktförbundet 2008. Det dominerande svaret är att vi behöver bli fler. Fler betalande medlemmar, fler ungdomar utan licens och fler licensierade fäktare. Men också en kvalificerad utbildning för att öka klubbarnas möjligheter att ta hand om nya ungdomar kommer högt. På den punkten hoppas jag, att vi redan är på god väg med studieplan och allt fler utbildningstillfällen.



Det finns i enkäten en stark förankring för att svensk fäktning ska satsa på alla tre vapnen.



En bra ungdomsverksamhet, utveckling av Mastersserien och en ökad social gemenskap i föreningarna får också starkt stöd i enkäten.



Nu måste vi förvalta det här arbetet på bästa sätt. Vi måste hitta ännu fler tillfällen, där vi talar med varandra om de viktiga framtidsfrågorna. Att föreningarna nu är förbundsmötets huvudaktörer är bra men inte tillräckligt. Vi måste hitta fler möten, där vi lyssnar och lär av varandra. Det blev jag ytterligare övertygad om härom veckan, då jag besökte Hällevikslägret i Blekinge, där ca 90 fäktungdomar från hela Sverige samlades under kunnig ledning. Fäkttraditionen dallrade i tallkronorna i den landsdel, där tre generationer Lindholm har byggt, och bygger, en framgångsrik verksamhet på fäktgymnasiet och i FK af Chapman i Karlskrona. I år fyller Inge 80 år, och Ulf 50. Svensk fäktning gratulerar och tackar för lysande insatser.



Vid kvällens kaffe och bulle kom diskussionen om framtidens fäktning igång. Vi kände, att vi nu har ett klimat, som kan göra det möjligt att få alla med på de förbättringar som ska göra svensk fäktning ännu starkare.



En sådan kväll kommer diskussionen gärna in på frågan om hur vi ska kunna behålla alla dessa entusiastiska ungdomar långt upp i åldrarna. Hur kan vi bredda lägren, så att också juniorer kan vara med? Hur kan vi bredda tävlingssystemet, så att jag också som senior får många möjligheter till utbyte? Och hur kan vi få till stånd den där breda utbildningen med en spets som kan innebära också en utländsk fäktmästarutbildning?



Nu är det viktigt, att vi tar tillvara idéerna på bästa sätt. Den s.k. framtidsgruppen tar nu hand om svaren och försöker under hösten att lämna ett förslag till program för Svenska Fäktförbundet. Det förslaget ska naturligtvis gå till SDF och klubbar för remiss.



Målet är att vi tillsammans ska fastställa vårt framtidsprogram vid förbundsmötet våren 2004. Men litet får vi väl vara öppna för en annan tanke. Det är viktigare att programmet blir bra, än att processen går fort. ”Det är vägen som är mödan värd”, skrev Karin Boye. Det är under vägen som vi får tid att lyssna, ge och få del av varandras erfarenheter.



Jag hoppas nu att alla föreningar fortsätter dialogen. Ring gärna till Svenska Fäktförbundets styrelseledamöter, som gärna åker ut på klubbesök. Delta i debatten på hemsidan.



Till sist hoppas jag att SDF under hösten kan ta initiativ till föreningsträffar, där vi kan gå vidare i diskussionen. Det är ett stort värde att fler föreningar träffas för att tillsammans tala om framtiden.





Lars Liljegren





» Diskutera denna krönika!



Läs hela sammanställningen:

av Max Hellström Lars Liljegren