Arvet efter tempelriddaren

”Och medan Fader Henri alltid predikade flit och disciplin, renlighet och bön, predikade Broder Guilbert alltid rörlighet och rörlighet, rörlighet och flit. Lika viktigt som det var att, liksom i musikens takt, lära sig känna när pilen skulle gå mot en plats framför det rörliga målet för att pil och mål skulle träffas där, lika viktigt var det att hela tiden röra fötterna, att aldrig stå stilla och invänta motståndarens hugg, att vara någon annanstans när det hugget kom för att i momentet därefter hugga själv.
Flit och disciplin. Renlighet och bön. Rörlighet, rörlighet, rörlighet och flit. Alla dessa regler följde Arn med samma lätthet som han följde regler om att lyda och att älska alla bröderna.”



Så beskriver Jan Guillou i sin fantastiska romansvit hur den unge Arn Magnusson tog sina första steg på fäktkonstens väg för att senare bli den skicklige tempelriddaren, som stred i det Heliga landet och därefter kom tillbaka till hemlandet och sin barndoms kärlek.



Fäktningen har traditioner och, tror jag, lysande framtidsutsikter. En förutsättning för fortsatt framgång är att vi tillsammans kan berätta för andra vad som är unikt med fäktningen. ”Varför satsa på fäktning?” är en naturlig fråga från våra tänkbara samarbetspartners. Jag hoppas, att Du som läser det här, ger Ditt bidrag genom att delta i diskussionen på hemsidan.



Det är en tvingande nödvändighet för oss att förstärka vår ekonomi. Självfinansieringen måste öka för att dels ge oss ökade intäkter, dels stärka vårt oberoende. Vi måste vara beroende av flera inkomstkällor än statens anslag över RF och de viktiga pengarna från SOK.

Vi startar nu en kartläggning av det nätverk som utgörs av äldre och välkända fäktare med goda kontakter i bl.a. svenskt näringsliv och organisationsliv. Vi vill bilda ”Fäktkonstens vänner” för att bl.a. få många och goda ambassadörer för vår sak.



Företag och organisationer måste få ut konkreta saker av ett framtida samarbete med oss. Vilken plattform ger t.ex. inte VM i Frankrike om någon månad för de svenska företag som vill in på den franska marknaden? Och vilka intressanta sponsorpaket vi kan erbjuda. Uppvisningsfäktning av våra musketörer vid t.ex. mässor och utställningar. ”Prova på – fäktning” för personalen, reklam med eller föreläsningar av våra sällsynt välutbildade och representativa elitfäktare.



Men en viktig fråga från företagen blir också: ”Hur syns ni och hur kan vi som framtida sponsorer synas i massmedia”. Här måste vi bli ännu bättre. Vi uppfyller redan många viktiga kriterier, t.ex. häftigheten, en etablerad världsstjärna (Peter Vanky) och flera som är på väg upp. I helgen kom Robert Dingl tvåa i världscupen i Bratislava. Och häromveckan vann Magnus Malmgren NM i Ystad. Vårt värjlandslag för herrar kan bli ett stort OS-hopp i Aten. Nu vinner de över varandra. Det sporrar och utvecklar.

Men vi har en bit att vandra när det gäller publik och antalet utövare, två faktorer som är viktiga för kommersiella samarbetspartners.



Idag arbetar några få människor nästan livet ur sig för att få ut svensk fäktning i massmedia. Här måste vi alla bli mycket bättre. Vägen till framgång går över kunskap om massmedia och arrangemang. Jag ser framför mej årliga träffar med alla föreningar som får förmånen att arrangera av förbundet sanktionerade tävlingar liksom seminarier med klubbledare på ”tunga orter”. Också tränarna och den yppersta eliten måste bli ännu mer medvetna om sin egen och massmedias betydelse för våra möjligheter att bygga varumärket svensk fäktning ännu starkare.

På förbundsnivån är det viktigt att vi arbetar systematisk och metodiskt med de speciellt viktiga redaktionerna. ”Prova på – aktiviteter”, regelkunskap och en exklusiv rätt för någon journalist att vara med på landslagsläger är möjliga vägar.



I förbundsstyrelsen, som fungerar som ett fint arbetslag, har vi nu startat många viktiga projekt. Ett kallar vi ”Ökad självfinansiering och uppmärksamhet i massmedia”.



Vi är medvetna om att vi inte är ensamma i den svenska idrottsvärlden om att önska oss pengar och uppmärksamhet. Men jag tror, att vi tillsammans bär på något som kan utvecklas till något alldeles extra. Delta i diskussionen. Vi behöver Dina tips och råd.



Lars Liljegren, Ordförande SvFF

av Max Hellström Lars Liljegren