Sluta gräla - ge oss arbetsro och tid att glädjas!

Jag kom till Åkeshovshallen framåt fyra på eftermiddagen. SAF-pokalen började komma in i 16-tablån. Och det var många duktiga svenska herrfäktare kvar. I finalen slog Carl Frisell från Djurgården Magnus Malmgren från Chapman i Karlskrona. Det blev 15-13 till slut, sedan Magnus hämtat upp både 12-8 och 14-10. Spännande blev det ända till den sista stöten, en dubbelstöt.

Magnus hade gjort en fin upphämtning  mot Tor Forsse i semifinalen och såg taggad ut inför finalen. Men det räckte inte ända fram.

Här såg vi kanske ett symboliskt generationsskifte i svensk herrfäktning. 

Jag skrev så här i ett förord till programbladet:
"Jag hoppas att också den unga manliga generationen snart ska ta steget ut i strålkastarskenet. Vid senior-EM 2008 kom Carl Frisell på plats 9 -16. Och under 2008 fick herrjuniorerna Victor von Platen och Anton Samuelsson ett antal goda placeringar i världscupen.

Om de gör bra resultat under våren 2009 ska vi inte utesluta möjligheten, att också de kan få en plats i SOK: s satsning på London 2012 eller OS 2016, var det nu hamnar. SAF-pokalen är det första elddopet på hemmaplan."

Tack Carl och alla andra framgångsrika svenskar för uppvisningen igår!

I Åkeshovshallen kom också en stolt pappa fram och pratade. Johan Bergdahl, i direktkontakt med den eviga staden Rom,  berättade att dottern Johanna hade kommit till åttondelsfinal i seniordamernas grand-prixtävling. En av de bästa damprestationerna på många år, nästan i klass med Emmas Samuelssons OS-fäktning. Och Johanna har två år kvar på juniorpisten! Grattis Johanna, som också var den svenska flicka som fick representera framtida OS-deltagare i SOK: s delegation i Beijing! Det fanns många flickor från många idrotter att välja på. Men SOK valde Johanna.

Och medan vi gick mellan pisterna och småpratade, så pratade vi mest om den fantastiska Vigor Challenge. Nästan 600 kadetter och juniorer i den största fäkttävling som har arrangerats i Sverige. 

Grattis, och tack, till er alla slitvargar i Västsverige som genomförde succén!

Men vi hann också glädja oss åt Djurgårdens 50-årsfest förra helgen. Jag hade förmånen att få vara med och se en förening på stark frammarsch och med en stor portion framtidstro.  Unge tränaren Ivan Makkai följer i legenden Belas fotspår och gör ett uppskattat arbete. Jag fick också höra ett fint tal av ordföranden Carl Bernadotte, ett sådant där tal som en klubbordförande skall hålla, men inte alltid gör, vid jubileer. Där nämndes många av klubbens eldsjälar, och framgången fick många ansikten. 

Grattis Djurgården till de 50 framgångsrika åren!

Någon frågade, inte för att vara elak, vad jag hade gjort på förmiddagen. 

"Jag har ägnat fyra timmar åt att skriva remissvar på idrottens organisationsutredning och bl.a. funderat på hur vi skall se på förslaget att slå samman RF och SOK", svarade jag. 

När jag sa det, såg Johan Harmenberg ut som om han tittade på en varelse från en främmande planet. Det fanns en blandning av förundran och beundran i den praktiske OS-mästarens ansikte, när jag berättade att det t.o.m. kunde vara roligt att fäkta med pennan i fyra timmar, för mej av tradition ett bättre vapen än värjan. Det är ju ingen hemlighet, att mina praktiska kunskaper om fäktning inte är speciellt stora.

Men samtidigt, om jag skall vara ärlig, tänk så mycket annan nytta jag kunde ha gjort på förmiddagen. Jagat sponsorer. Förberett måndagskvällens styrelsemöte ännu bättre. Skriva till Östersunds kommun och Jämtlands idrottsförbund och be dem ge stöd till vår klubb i Östersund, vars lokal har brunnit ned och med den hela utrustningen. Eller skriva till Skånes Idrottsförbund och Svenska Handikappidrottsförbundet för att få deras stöd för den satsning på rullstolsfäktning som vår klubb C 4 i Kristianstad vill göra. Det lovade jag för flera månader sedan.

Och vad tycker vi då om sammanslagningen? Det bestämde styrelsen vid mötet för fjorton dagar sedan och bad mig skriva ned det. Det har jag nu gjort inför måndagens telefonmöte, då vi ändrar lite i texten och fattar det formella beslutet.

Remissyttrandet, som handlar om mycket mer än sammanslagningstankarna, blev 10 sidor långt. Bl.a. innehåller det en kraftfull plädering för en gemensam elitsatsning, som skulle byggas upp av SOK och RF tillsammans, och så att också de icke-olympiska förbunden skulle få tillgång till SOK: s unika kompetens.

Men om sammanslagningen tycker vi inte. Så här står det bl.a. i utkastet:

Utredningen har inte gjort någon analys av vilka konsekvenser en sammanslagning av RF och SOK skulle få, speciellt för SOK: s medlemsförbund. Varken för- eller nackdelar redovisas.

För Svenska Fäktförbundet är det viktigt, att också förbund med lägre kommersiella intäkter får möjlighet till utveckling. Den möjligheten är tryggad inom SOK, förutsatt att svenska fäktare är i toppklass. Då utgår stöd från SOK, ibland till enskilda individer, vilket vi inte har haft anledning att anmärka på. 

Ett stöd för den nuvarande ordningen är ett stöd för mångfalden i svensk idrott.

Förslag om hur de olympiska rättigheterna ska förvaltas i framtiden finns inte.

Om en sammanslagning med positiva konsekvenser ska bli möjlig måste tilliten byggas upp. Den saknas för närvarande. Bristen på tillit har sin grund bl.a. i den ekonomiska utvecklingen med ökade skillnader mellan förbunden men också i den tveksamma demokratiska process om utredningen, som vi har beskrivit ovan.

Bristen på tillit förstärks av det inte heller finns några garantier för att den kompetens som finns inom SOK, och det sätt att arbeta som präglar organisationen, får fortsätta i en ny sammanslagen organisation. Vi bedömer SOK: s arbete med elitidrottsfrågor som oerhört kompetent. Organisationen präglas av erfarenhet, kvalitetskontroll och snabba beslutsvägar.

Svenska Fäktförbundet har grundsynen, att samarbetet mellan RF och SOK på många sätt kan och bör förbättras. Om och när detta samarbete blir framgångsrikt, kanske det blir allt naturligare med en sammanslagning.  

En sammanslagning av organisationerna förutsätter beslut i stadgefrågor av en kvalificerad majoritet på respektive stämma/årsmöte.

En framtida sammanslagning förutsätter, tror Svenska Fäktförbundet, också att rösträttsreglerna förändras, så att de mindre förbunden får ett ökat inflytande på den gemensamma stämman.

Svenska Fäktförbundet vill avslutningsvis framhålla att dagens situation med ständiga energislukande gräl mellan RF och SOK, inte kan och får fortsätta. 

Svenska Fäktförbundet förutsätter, att den gemensamma elitidrottsorganisationen nu byggs upp genom god samverkan mellan RF och SOK, och att riksidrottsstyrelsen inte längre aktualiserar frågan om sammanslagning mellan RF och SOK.

Och när jag har kommit så här långt och skall till att stänga datorn, läser jag, att vårt unga damlag har kommit på någon av platserna 9 eller 10 i Rom efter att bl.a. ha slagit Schweiz och England. Ännu en händelse att glädja sig åt!

Mer tid för jobb med viktiga saker. Och mer tid att glädjas. Det skulle bli möjligt om riksidrottsstyrelsen - äntligen - förstår, att en tillräckligt stor andel av de olympiska förbunden inte vill ha någon sammanslagning. Det är jag övertygad om efter att ha pratat och mailat med många förbundsordföranden. På torsdag kväll, vid SOK: s extra årsmöte, vet vi om jag får rätt.

av Lars Liljegren Lars Liljegren

För medlemmar

» Bli medlem (Ger dig möjlighet att beställa fäktlicens m.m.)

» Redan medlem? Logga in!