Visby – staden där självkritiken startade?

Det kom ett tjockt paket med papper inför Riksidrottsmötet. Den 15 – 17 maj samlas ombud från hela Idrottssverige i Visby för att fatta kloka beslut både på RF-stämman och SISU-stämman.

En stämma ska naturligtvis först och främst blicka framåt. Men det är naturligt att också fundera över den tid som varit.

Någonstans i materialet hade jag hoppats, att jag skulle få läsa ungefär följande:

”Riksidrottsstyrelsen gav under perioden Marianne Nivert och Kai Lervik uppdraget att se över den svenska idrottens organisation. Styrelsen tog ställning för en sammanslagning mellan RF och SOK, innan utredarna var klara med sina förslag. Styrelsen var också så övertygad om fördelarna med en sammanslagning att inte heller remissen inväntades. Styrelsen var helt enkel inte intresserad av att höra medlemsförbundens uppfattning.

Riksidrottsstyrelsen har drivit sin uppfattning utan något beslut om sammanslagning vid någon RF-stämma. Styrelsen beklagar det som inträffat och inser att handlandet inte stämmer med det som är brukligt i demokratiska processer, att remissarbetet får avslutas, innan styrelsen tar ställning.

Styrelsen inser också, att handlandet har skapat en allvarlig spricka i svensk idrott. Mycket tid har gått åt till ofruktbara organisationsdiskussioner. Vänner har blivit ovänner.

Vidare inser styrelsen numera, att ett gott äktenskap bygger på att båda parter vill gifta sig. SOK: s årsmöten har varit mycket tydliga. Styrelsen inser att det är fullt tillräckligt att en tredjedel av de röstberättigade förbunden inom SOK, d.v.s. 12, kan förhindra en sammanslagning, då det krävs kvalificerad majoritet, d.v.s. minst två tredjedelar av de röstande, för att en sammanslagning ska kunna göras.

Riksidrottsstyrelsen bedömer att det  finns en stor majoritet bland
SOK: s medlemmar för ett fortsatt självständigt SOK.

Riksidrottsstyrelsen har, utan beslut vid RF-stämmor,  satsat mycket resurser och prestige på att få igenom en sammanslagning. Styrelsens misslyckande har varit totalt på denna punkt.

Det normala är att en styrelse ställer sina platser till förfogande när sådant sker. Styrelsen har också övervägt detta.  Men i dialog också med styrelsens skarpaste kritiker på den här punkten har styrelsen kommit fram till att det inte gagnar svensk idrott, om valberedningen på kort tid ska försöka hitta kandidater till en  helt ny styrelse.

Riksidrottsstyrelsen vill dock på det här sättet be företrädare för medlemsförbunden, speciellt de olympiska, om ursäkt för handlandet i denna fråga. Något liknande kommer aldrig att upprepas.

Regering och riksdag har ställt extra pengar till förfogande för en kraftfull satsning på svensk elitidrott. Styrelsen vill nu tillsammans med SOK och alla specialförbund starta arbetet med att bygga upp en gemensam elitidrottsorganisation.

En förutsättning för detta arbete är att RF och SOK också i framtiden är helt självständiga organisationer.

Genom detta ställningstagande vill riksidrottsstyrelsen återigen bidra till enighet och styrka i svensk idrott."

Det är fantastiskt, att ingenstans i materialet finns någon som helst självkritik.

Och RS vill ha uppdraget ”att verka för ett närmande mellan idrottsorganisationerna RF och SOK med sikte på en kraftsamling genom en gemensam central stödorganisation”.

Om ”gemensam stödorganisation” betyder det jag ser framför mig, en gemensam organisation för elitidrottsutveckling, är formuleringen inget att bråka om. Men den kan också tolkas som en sammanslagning. Det är viktigt att riksidrottsstyrelsen ger besked på den punkten.

Ingen med förankring i den olympiska gemenskapen vill ge sig in i det viktiga arbetet med elitidrottsutvecklingen, om något ”hot” om sammanslagning susar i luften. Istället bör vi alla vara överens om att självständighet för SOK är en förutsättning för det gemensamma arbetet vi nu måste starta.

Mina rader här ovanför lånar jag gärna ut till den riksidrottsstyrelseledamot som vill bidra både till självkritik och enighet.

I övrigt innehåller materialet många bra förslag. Ett är särskilt spännande för Fäktförbundet, som ju är litet med få föreningar och få aktiva, även om vi nu ökar starkt. Vi får ju t.o.m. nya föreningar titt som tätt.

Stödet till specialförbunden föreslås bli förändrat. Alla förbund ska få ett grundstöd. Men sedan kommer antalet föreningar, antalet aktiva medlemmar, lokalt aktivitetsstöd och utbildning att få ökad tyngd.

RF-kansliet redovisade en gång en ”provkörning” över hur det nya förslaget skulle slå. För oss skulle det bli en minskning av stödet.

Nu vill riksidrottsstyrelsen att vi tar principiell ställning till detta, och att vi får några år på oss för anpassning. För vår del drar jag slutsatsen, att vi måste intensifiera arbetet med att rekrytera medlemmar, bilda föreningar och att fördjupa samarbetet med SISU.

Till vårt årsmöte i höst kommer styrelsen att lämna förslag om vilka nyckeltal vi ska försöka uppnå i framtiden. Det hade vi kommit på redan innan förslaget till RF-stämman. Nu har vi ytterligare en anledning att öka insatsen.


Lars Liljegren

av Lars Liljegren Lars Liljegren

För medlemmar

» Bli medlem (Ger dig möjlighet att beställa fäktlicens m.m.)

» Redan medlem? Logga in!