Gunnar Olsson har gått bort

8 september, 2006 16:54 | Monica Gårdström

Gunnar Olsson, Halmstad har avlidit i en hjärtinfarkt drygt 85 år gammal. Gunnar var under 1970-talet och några år in på 1980-talet en av svensk fäktnings portalfigurer. Ulla-Brita Jönsson, ordförande i ungdoms- och utbildningsutskottet under senare delen av Gunnars konsulenttid skriver nedan

1970 fick SvFF RF-bidrag till att anställa en ungdomskonsulent. Yngve Nygren, Linköping var den förste på denna post. 1972 anställdes Gunnar. Eldsjäl som han var tog han itu med det omfattande arbetet med stor energi och kunnighet. Denna tid var SvFFs storhetstid. Herrvärjan vann bland annat VM guld och silver på hemmaplan 1973. Det gällde att ta till vara på framgångarna och den PR de gav. Guldmedaljören Rolf Edling reste runt i Sverige och hade uppvisningar för skolbarn och många strömmade till fäktklubbarna, som ropade på hjälp från konsulenten Gunnar Olsson.

Men samtidigt blev det en kamp om de få pengar som fanns att fördela mellan de olika utskotten. Stora delar av 70-talet var turbulent med motsättningar mellan tävlings- och utbildnings-ungdomsutskotten. Gunnar som den kloke, sansade, diplomatiske man han var, klarade av balansakten väl.

Han var under denna tid även redaktör för tidningen Fakta om Fäktning. Där skrev han klokt och nyanserat om striderna, redigerade och ibland förkastade ilskna artiklar.

Under 70-talet infördes SIA-verksamheten (skolans inre arbete) samt FVA (fritt valt arbete) i skolarna. Fäktklubbarna förväntades engagera sig och konsulenten ordnade utbildningsmaterial och kurser. Vidare påbörjades försök med plastflorett med bidrag från Socialstyrelsen. Ungdomskonsulenten var ansvarig för hela denna verksamhet och många var vi som entusiasmerades av Gunnar i vårt arbete med yngre blivande fäktare.

Gunnar hade i sina arbetsuppgifter att planera och genomföra SvFFs steg 3-utbildning på Bosön. Där medverkade han utöver att vara kurschef även med ledarskapsutbildning. Han bistod distrikt och föreningar med den lägre utbildningen. Gunnar var även ansvarig för de centrala träningslägren för yngre juniorer som en lång rad av år arrangerades hos flygvapnet i Ljungbyhed.

Arbetsuppgifterna blev fler och fler. Alla drog i Gunnar, som alltid ställde upp.
Man hade i mitten på 70-talet en tid diskuterat konsulentens arbetsuppgifter och stationering . Man ansåg att konsulenten skulle bo i Stockholm och finnas tillgänglig på kansliet därstädes. Gunnar bodde i Halmstad och valde att sluta sin tjänst efter fem år. I samband med förbundsmötet 1977 avtackades han och tilldelades SvFFs förtjänstmedalj i guld.

1980-1984 återkom Gunnar som redaktör för FoF. Han var en skicklig skribent och stod för det mesta av innehållet i tidningen.

Gunnar var en eldsjäl i hela sitt liv. Han slog sig inte till ro när han lämnade sina uppdrag hos SvFF utan engagerade sig i fäktklubbarna i Halmstad, i Lion, i pensionärsföreningarnas Trygghetsring i Halmstad. När vi träffades frågade han alltid "Har du hört något från Förbundet"?

Gunnar var en trofast, pålitlig vän, en människa full av empati och omsorg om andra.
Vi minns Gunnar med stor tacksamhet och med vemod. En god människa har lämnat oss.


Ulla-Brita Jönsson

 

 


Dela |

Kommentarer

Du måste vara inloggad för att kunna kommentera.
Logga in eller bli medlem (helt gratis).

Aktuellt > Nyheter