Fäktstrategi del 1 - Inledning

Björne Väggö och Johan Harmenberg har i sex uppsatser sammanfattat sin syn på fäktstrategi‚ fäktarens grundläggande idé om hur hen ska gå tillväga för att konsekvent vinna matcher. "Fäktsstrategi" kommer att publiceras här under de närmaste månaderna.

Vi (Björne Väggö och Johan Harmenberg) har aktivt följt internationell fäktning under många år och har därför blivit ombedda att skriva en betraktelse om vinnarstrategi. Att ha en tydlig vinnarstrategi kan jämföras med vad lagsporter kallar att ha en tydlig spelidé eller spelsystem. Enligt vår uppfattning så är en genomtänkt vinnarstrategi en grundläggande förutsättning för att konsekvent vinna fäktmatcher och är en färdighet som är skild från ren fäktträning och för den delen fysträning. Man kan alltså tekniskt vara en mycket duktig fäktare utan för den skull kunna vinna konsekvent. I avsaknad av en tydlig vinnarstrategi så ger ytterligare fäktträning eller fysträning bara en marginell förbättring. Det är därför av stort intresse att fördjupa oss i vinnarstrategi. I resten av denna artikelserie så kommer vi bara att använda uttrycket strategi men med det menar vi enbart strategi för att vinna konsekvent, d.v.s. vinnarstrategi.

Med strategi menar vi det förhållningsätt som gäller för en fäktare rent generellt för alla motståndare medan uttrycket taktik reserverar vi för det specifika förhållningsättet för en specifik motståndare, eller del av match mot en specifik motståndare (en stöt), inom den beslutade strategin. Ren fäktträning är ofta inriktad på att ytterligare förbättra sina egna färdigheter (fokus på sig själv) medan strategi oftast är inriktad på motståndaren.

Typiska fäktstrategiska frågeställningar är:

  • Vad vill motståndaren göra?
  • Ska jag tillåta det?
  • Vad kan jag göra för att begränsa motståndarens möjligheter?
  • Vad kan jag göra för att få motståndaren att göra en dumhet?

Vi kommer att i första hand att ta våra exempel från värjfäktning men mycket är generellt för alla vapen naturligtvis.

OS finalen 2016 – 9 attribut

En naturlig startpunkt när vi diskuterar fäktstrategi är att fråga oss hur modern fäktning ser ut. Låt oss börja med att observera OS finalen 2016 Imre-Park som finns på Internet. Vi ser här följande attribut:

  • 1.”Studsande” gard
  • 2.Kort avstånd
  • 3.Mycket böjda armar
  • 4.Liten eller obefintlig klinga till klinga-kontakt
  • 5.Spetsen pekar aldrig eller nästan aldrig mot motståndaren i garden
  • 6.Få klingfinter - få degagér*
  • 7.Många kroppsfinter
  • 8.Få fulla attacker (marché-utfall)
  • 9.Sena men mycket snabba armsträckningar

*Författarna är medvetna om att detta kan skilja från match till match då en del toppfäktare har dégagémotattack som AoE.

Länk: Om inte länk till finalen Imre-Parks hittas så går det lika bra att titta på semifinalen i samma tävling Steffen-Park: https://www.youtube.com/watch?v=TAY-02-oiYU&t=13s

Man kan nästan välja vilken toppmatch som helst från OS, VM eller världscup och vi kommer att se de flesta av de 9 attributen som vi listat ovan. Dessa kommer vi att kalla de 9 attributen av modern fäktning i våra artiklar. Det är tydligt att dessa skiljer sig från vilken lärobok som helst som oftast speglar äldre mer ideala förhållanden (klassisk fäktning). Om vi nu accepterar att världsfäktningen ser ut på ovan nämnda sätt så kan vi fråga oss:

  • Varför har det blivit så?
  • Vad är bakgrunden?
  • Vad är fördelarna för detta fäktsätt jämfört med klassisk fäktning?
  • Vilka är implikationerna för träning och tävling?

Det är dessa frågeställningar som vi kommer att penetrera i en serie artiklar. Vidare kommer vi att diskutera mer specifik de strategiska möjligheter som de 9 attributen medför.

Slutligen så kommer vi att presentera relativt nya vetenskapliga forskningsartiklar som har relevans för de 9 attributen. De nya forskningsfynden tillsammans med den fäktstrategiska diskussionen ger starkt stöd för en viss typ av träning som också kommer att presenteras.

Innan vi börjar diskutera fäktstrategi på allvar så behöver vi en väldefinierad terminologi. Vi kommer här att ansluta oss till vår gemensamma bok om fäktstrategi (Epee 2.5) så att en läsare av våra artiklar och som vill fördjupa sig i fäktstrategi, kan lätt orientera sig också i vår bok [1]. Nedan centrala begrepp för att beskriva en vinnarstrategi

Area of Excellence” (AoE).

Ett centralt fäktstrategiskt begrepp är AoE. Med detta menar vi en fäktares bästa rörelse som slutar i ett stötförsök. Favoritstöten om man så vill. Den stöten där man har störst sannolikhet att träffa och där man har störst chans till att nå en fördel gentemot motståndaren. Naturligtvis har även motståndaren en AoE och strategi är på ett djupare plan hur man navigerar mellan min AoE och motståndarens.

”Hidden Prerequisites” (HP)

Dolda förutsättningar är de förutsättningar som en fäktare kräver för att kunna använda sin AoE.

Ett tydligt exempel på AoE och HP är situationen att vår fäktare möter en motståndare med en AoE som är att han/hon inleder alla attacker med en beslutsam klingkontakt (slag eller bindning) och därefter utvecklar ett snabbt anfall (flêche eller marché-utfall), dvs en attack i 2 tempon eller mer. HP här är att motståndaren får klingkontakten och att det finns avstånd nog att utveckla anfallet. Så klingkontakt och avstånd. Det klassiska sättet att hantera denna situation är att erbjuda klingan till motståndaren för att sedan försöka degagera ur klingkontaktsförsöket. Svårt men inte omöjligt. Dock fodras både fäktkänsla och klassisk fäktbegåvning för att klara detta mot en erfaren motståndare. Vidare är det oklart om detta kan upprepas i samma match eftersom motståndaren kan tänkas lära sig.

Det moderna alternativet är att ta bort samtliga HP för motståndaren, dvs fäkta med klingan helt ur linjen och fäkta på ett så kort avstånd att en 2-tempoattack inte är möjlig. Med detta kan motståndaren inte använda sin intränade AoE (AoE eliminering). Fördelen med AoE eliminering är att denna strategi inte fodrar fäktkänsla eller klassisk fäktbegåvning. Det som händer vid AoE eliminering är att motståndaren blir tvingad att fäkta utanför sin intränade AoE och kanske kan provoceras till att springa in i vår fäktares AoE. Han/hon kanske skulle kunna provoceras till att sträcka armen vilket skulle kunna vara en HP för vår egen fäktares AoE. Vi noterar att om AoE eliminering är en ömsesidigt överordnad strategi så hamnar vi i den fäktning som bl. a. observerats i senaste OS och som beskrivits i de 9 attributen ovan. Båda fäktarna håller undan sin egen klinga för att omöjliggöra motståndaren AoE (ömsesidig AoE eliminering). Mer detaljer i nästa del av denna artikelserie.

Västerländskt eller östasiatiskt synsätt

Antingen ansluter man sig till den gamla västerländska traditionen där den primära frågan är ”Vad kan jag göra för att träffa motståndaren?” D.v.s. fokus på mig själv och mina möjligheter.

Alternativt så ansluter man sig till den östasiatiska kamptraditionen.

Här är fokus på motståndaren och hans möjligheter med följande centrala frågor:

  • Vad vill han göra?
  • Ska jag tillåta att han får göra det som han vill?
  • Hur kan jag begränsa hans möjligheter?
  • Hur kan jag få honom att göra ett misstag?

som först verbaliserades av Sun Zi (Sunzi), tidigare stavat Sun Tsu, i hans bok kallad ”Krigskonsten” (på engelska ”Art of War”) som kom till på 500-talet före Kristus i Kina. Denna bok är grundläggande både för krigsstrategi såväl som för kampidrottsstrategi och det finns runt 1000 olika upplagor att köpa på amazon.com. Dessa tankegångar utvecklas med citat vår bok Epee 2.5 [1].

Vi (Björne och Johan) ansluter oss i princip till den östasiatiska kamptraditionens frågeställningar (östasiatiskt synsätt) men ofta letar vi svaren från den västerländska verktygslådan. Och denna artikelserie kommer att fokusera på frågeställningar från ett östasiatiskt perspektiv.

Få motståndare att göra ett misstag

Ett annat sätt att mycket förenklat uttrycka skillnaden mellan dessa båda synsätt är att vi har att välja på att själv göra något bra eller att låta (tvinga) motståndaren till en dumhet.

Att själv kontinuerligt göra något bra är svårt eftersom motståndaren kommer att lära sig dina favoritstötar och kommer inte att tillåta dem mer än ett par gånger i varje 15-stötsmatch.

Alternativet att låta motståndaren göra dumheter från de förutsättningar som Du ger är mer attraktivt eftersom inlärningsrisken är mer indirekt och motståndaren lättare kan hamna i den psykologiska känslan ”jag måste göra något annars förlorarna jag”. Eftersom detta ”något” ofta är odefinierat så är möjligheterna stora att detta ”något” är ogenomtänkt. Det är dessa mekanismer, rätt utnyttjat, som gör att det är ganska enkelt att slå oerfarna fäktare i lite större tävlingar. ”Under press så kommer en av fäktarna, Du eller Din motståndare, göra ett misstag inom 15-20 sekunder” (Johans 15 sekunders regel). Under press menas att Du driver upp tempot till en maximal nivå och levererar massor av hot utan att genomföra något stötförsök.

I nästa artikel kommer vi att diskutera runt AoE, HP men också till en mindre del runt västerländskt – österländskt.

Björne och Johan

Referens:

1.Harmenberg, J., B. Väggö, A. Schmitt, P. Boisse, A. Mazzoni, and G. Pingree, Epee 2.5. The new fencing paradigm revised and expanded with new contributions from three world champions. 2015, Staten Island, New York, USA: SKA SwordPlay Books.

För medlemmar

» Bli medlem (Ger dig möjlighet att beställa fäktlicens m.m.)

» Redan medlem? Logga in!